I dag är det en vecka sedan John bestämde sig för att komma ut. Han är fortfarande det finaste jag någonsin sett:
Vi vänjer oss tydligen väldigt snabbt vid att leva i en diktatur här hemma, i natt kändes det inte det minsta jobbigt att vakna klockan två för att mata och byta blöja (åtminstone inte förrän klockan hade blivit halv fyra). Oftast är det ju bara mysigt att umgås med den här killen, men han avskyr blöjbyten något så in i bängen. I natt introducerade jag blöjbyte med napp, och det var något av ett genidrag. Lugn unge och lättad mamma = bra kombo. Däremot är jag väl inte helt övertygad om nappens förträfflighet och att ha den mest hela tiden, men vi får väl se. Just nu är det bara vid blöjbyten det är napp, alltså typ åtta till tio gånger om dagen…
Däremot börjar jag bli lite knäpp av att inte ha två händer. Fick panik i går när jag skulle på toa och H var ute en sväng. I dag är planen att köpa babysitter, bärsjal och badbalja. (Såna saker som vi skulle ha köpt under första veckan på ledigheten eftersom vi räknade med att ha gott om tid på oss innan bebisen skulle komma…)
Han är fortfarande väldigt bra på att inte amma, men vi tränar och testar flera gånger om dagen. När det gäller att dricka ut flaska är han däremot ett proffs. Och herregud vad han äter – som en liten ponny ungefär. (Typ en halvliter per dygn.)
Jag då?
Jovars. Kroppen är duktig. I dag när jag ställde mig på vågen visade den att jag har gått ner 13 kilo den här veckan. Om 5 kilo är vi tillbaks på startvikt. Duktig kropp!
Jag blöder nästan ingenting nu, men stygnen börjar kännas av och sedan i går har det dykt upp en smärta i livmodern som vägrar att släppa. Det gör typ lika ont oavsett om jag rör mig eller inte, och jag misstänker att det är kroppen som meddelar att den vill ta det lugnt… Vi får väl se.
Det här med bristningar, förresten. Det går att vara gravid för fulla muggar och inte få en enda bristning alls (eller förrän sista dagarna) bara för att inse att det går alldeles utmärkt att få bristningar på magen både under och efter förlossningen. Kul va?
Min kommentar: ”Men näe – kolla! De ser ju ut som flames!”
Nu ska jag kolla posten. Förhoppningsvis har det kommit journalkopior till mig.