Det här barnet, herregud vad jag älskar honom. Han är så fin och han luktar så gott och hans kinder är så mjuka och hans ögon är så nyfikna och jag kan inte sluta titta på honom. I stället börjar jag gråta av känslomässig översvämning, kärleken ryms liksom inte i kroppen till slut – och rinner ut genom mina tårkanaler.
Tänk att vi kunde skapa det här lilla underverket? Hälften Lisa och hälften H – tänk att det kunde bli så här vackert? Och framförallt: Tänk att han finns i verkligheten. Jag har fortfarande knappt förstått att jag har fött ett barn, att han är här och att livet aldrig mer kommer bli detsamma.
Jag behöver verkligen lägga lite tid på att älta själva förlossningen och födseln för att förstå och ta in det på allvar. Det känns nämligen inte riktigt som att jag har fött barn, antagligen mycket eftersom jag var helt inne i en egen värld under förlossningen och inte hade någon direkt uppfattning om vad som hände i rummet. Ska begära ut journalen, berättar om förlossningen och upprepar ”Jag har fött barn” högt för mig själv några gåger om dagen som första steg.
Jag har förresten så mycket respekt för min egen kropp just nu. Den är helt otrolig. Efter ett dygn, när svullnaden hade gått ner, var den i princip som vanligt igen. Magen kändes visserligen som en vattensäng, men det håller också på att rätta till sig. Jag känner mig så jäkla stark. Och smal. Men mest stark. Gick en skogspromenad med hundarna förut medan H och John sov i soffan, och det var bara skönt.
Just nu sitter jag i hörnet av soffan med en sovande son på bröstet. Det är helt underbart. jag har pussat på hans fjuniga huvud säkert 100 gånger under tiden jag har skrivit. Och så nynnar jag på The Gift och gråter lite.
Eller rätt mycket.
There’s a strangest excitement today
If you’re awake then you’re welcome to hear
I’ve got a gift and it blew me away
From the far eastern sea straight to here
Oh God, I feel like I’m in for it now
It’s like the rush has gone straight to my brain
But my voice is as lonely as loud
As I whisper a joy of this pain
And suddenly
You’ve done it all
You won me over
In no time at all
And now I’ll stop the storm if it rains
I’ll light a path far from here
I’ll make your fear melt away
And the world we know disappear