I helgen provade jag TENS-apparaten.
Den fick tensa loss över min arma ländrygg, och jag måste medge att jag var lite rädd innan.
Hehe.
”Lite.”
Jag var ärligt talat skitnervös och trodde att det skulle vara jätteläskigt.
(Ja, jag är faktiskt rädd för en hel saker som folk i allmänhet inte har det minsta bekymmer med. Typ som snus, elstängel, helium, att knaka fingrar och tår, föda barn, krossade glasflaskor och annat sånt. Tydligen var jag rädd för TENS-apparaten också.*)
Vad hände då?
Vi blev kära, kan man väl säga.
Jag planerar just nu hur vi ska leva lyckliga i alla våra dagar.
Mmm… TENS… *dreglar*
Jag har bokat in oss på en profylaxkurs också, på tal om smärtlindring och rädslor. Den är i helt privat regi, dessutom som privatkurs med bara oss två, eftersom den inplanerade ordinarie kursen är i slutet av januari och det känns lite väl sent. Lite synd att missa sista omgången för att en ligger på centralsjukhuset och föder barn liksom…
Vi ska dit första gången nästa vecka och jag hoppas som vanligt på någon slags uppenbarelse/mirakel eftersom jag jämt och ständigt har höga förväntningar på typ allt här i livet.
Och just det!
Har svinont under fötterna ibland nu för tiden.
Är det för att jag är gravid?
Eller för att jag är tyngre än vanligt?
Eller för att jag inte går långpromenader längre?
Jag har i alla fall världens finaste person att dela livet och fotsmärtorna med, så han masserar dem åt mig. (Jag har ärligt talat lite svårt att nå själv nu för tiden…) Och hade jag bara vetat att en graviditet hade inneburit regelbunden fotmassage i soffan så hade jag nog sett till att bli gravid lite tidigare. Herregud vad skönt det är när det är skönt.
*Väger upp detta med att inte vara rädd för så mycket annat.
Blod, flygplan, djupt vatten, nålar, ormar, personer som ej kommer från Sverige, vilda djur, tama djur, åska eller att spy bekommer mig däremot icke.
Och nu försökte jag alltså väga upp mina rädslor med ickerädslor?
Herregud. Mitt behov av att rättfärdiga mig själv alltså…