På fredag är första föräldragruppsträffen på vårdcentralen, och i början av december är det dags för nästa samtal hos specialistmödravården. Då är det förlossningsfokus och jag börjar förbereda mig. (För samtalet alltså, inte så himla mycket för själva förlossningen just nu. Det räcker gott och väl att vänja mig vid tanken än så länge…)
Har landat i ”It has to be done” när det gäller förlossningen, jag har liksom accepterat att jag inte har så mycket att välja på. Jag måste genom det helt enkelt. Jag är Frodo, förlossningen är Mordor. Jag måste liksom dit vare sig jag vill eller inte, och ingen annan kan göra det åt mig. Osis, men det är väl priset en betalar för att rädda världen, antar jag.
Två förlossningstankar från mig just nu:
Jag har hela tiden sett förlossningen som ett slut.
Ärligt talat även som The end.
Slutet på allt liksom.
Det är nog för att jag inte över huvud taget kan föreställa mig vad som händer efter den. Brottas alltså med tankar på armageddon och ragnarök emellanåt. Försöker verkligen vända på det, så att förlossningen är början i stället. Tror att det är en klart bättre inställning, även om jag fortfarande inte kan föreställa mig vad som kommer sen. Så det är typ… Genomlida skärselden för att ta sig ut i… dimma? Jag vet inte. Får jobba på någon slags rimlig målbild där.
Just nu ”har jag kroppen med mig” på ett bra sätt.
Vi är på samma sida liksom, i samma lag. Det känns väldigt stärkande. Tänker toppa det med profylaxkurs, sömn, julgodis, lagom aktivitet och en bra koll på hur mycket jag orkar från och med december tills det är dags, för att verkligen försöka omfamna ett tillstånd av ”My body is my temple” och att jag kan lita på att vi fixar det tillsammans. Tänker att förlossningen hellre får vara en grej jag och min kropp gör med hjärnan som stöd, än en grej som jag och mig hjärna brottas om medan kroppen tröttnar på vårt käbbel och kör solo.
Annat från kroppen just nu:
- Har tydligen sammandragningsvecka, pansarmagen dyker upp flera gånger om dagen nu. I går spenderade jag nästan fyra timmar med den på kvällen. Borde väl egentligen ta det som ett tecken på att kroppen är mycket nöjd med att ligga i soffan och äta mozartkulor i sann my body is my temple-anda, men det är verkligen inte lätt att komma till ro med någon slags lugn och lat tillvaro…
- Vill ge min bäckenbottenmuskulatur MVG i betyg, någon form av stipendie och nominera den till ”Årets bäckenbotten”.
Antal gånger jag har nyst i dag: typ HUNDRA.
Antal gånger jag har kissat på mig: NOLL!
Nämnde jag något om att my body is my temple? Flera gånger redan? Aha. Det är så i alla fall, om någon undrar. - Människovalpen fortsätter att vara vild och akrobatisk. Jag får backa ut stolen från skrivbordet när hen drar igång på arbetstid, annars dunkas magen mot bordsskivan.