Jag tänker mer och mer på dessa pronomen. Och jag försöker att bli mer och mer medveten om mina val. Hur lätt är det liksom inte att säga eller skriva till exempel ”Ibland kan det tänkas att man bara vill äta godis till frukost.” eller ”Man blir ju alldeles till sig för mindre, vill jag lova.”
Blä, vad trist.
Jag försöker fasa ut man och ersätta denne man med en, eller något annat ännu lämpligare pronomen. Jag behöver liksom inte gömma mina statusuppdateringar eller mina påstående bakom någon himla man, när det egentligen oftast är jag själv det handlar om.
Annan rolig iakttagelse:
Personer som skriver ingen när de egentligen menar någon.
”Ingen som vill hänga med till Torsby i morgon?” är ett autentiskt exempel från facebookflödet under veckan.