I dag har jag BF.
Och i morgon har jag en bebis som är tre veckor gammal.
Herrejösses vad glad jag är att jag slapp vara gravid fram till nu. Jag ÄLSKAR att inte vara gravid! Min kropp är väldigt, väldigt nöjd och tacksam över sitt obefruktade tillstånd.
Bebisen är en bra bebis. Utomordentligt bra. John är riktigt rolig att umgås med, jag skrattar både åt honom och med honom på daglig basis. (Eller med och med – om han hade skrattat alltså, men det är väl bara en tidsfråga innan han gör det.)
Jag vet att det är många som nöjt tänker att ”Vad var det jag sa?” nu, och ni hade ju rätt. Det kan uppenbarligen vara roligt att ha och umgås med en bebis, även under första månaden. Försök att ha tråkigt medan ditt sällskap har den här frisyren liksom:
Annars då?
Vi tränar fortfarande mycket på det här med att amma. Efter en liten viktmässig svacka under veckan kom BVC med uppmaningen ”Du kan gott amma tills han spyr”, så nu känns det som att vi inte gör annat än sliter ut soffan medan vi ammar och ammar och ammar… Han kräver fortfarande amningsnapp 99 % av tiden, undantaget är om jag lyckas finta honom efter en stund – men det händer inte ofta.
Vi tar oss ut på en daglig promenad med hundar och barnvagn, det är väldigt skönt. Jag är supernöjd med pansarvagnen! Den rullar vackert oavsett is eller lera och jag kan enkelt köra den med en hand och hålla hundarna med andra hela promenaden om jag behöver. Nice!
Jag klarar nätterna utan större bekymmer, även om jag är rent usel på att sova på dagarna. Det krävdes däremot inte många arbetsdagar innan H var som en vrak på nattfronten, så nu får han sova i gästrummet. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag insåg att jag skulle få användning av den där trådlösa dörrklockan jag köpte till Ivan i höstas. Genialisk grej! Så perfekt att både få hela sängen för mig själv och dessutom bara trycka på en knapp för att få assistans i gryningen.
Väldigt Downton Abbey.
Väldigt roligt.