I dag är det 19/1.
BF är 19/2.
Jag skulle verkligen uppskatta om Människovalpen ville tolka BF som ”Bäst före”.
Just nu försöker jag ignorera det här med att jag har karpaltunnelsyndrom i högerhanden. Blöh. Det borde ju försvinna om jag vägrar acceptera dess existens, tänker jag? Och så försöker jag tränga bort minnet av att jag ställde mig på vågen i går.
Nej, det här är ingen trettiokilosgraviditet. Det kanske inte ens är en tjugokilosgraviditet.
Men ändå.
Den chocken.
Ej att leka med.
Jag tröstar mig med att jag i alla fall ser rätt snärt och smidig ut, jämfört med hur snärt och smidig jag känner mig.
Har förresten lirkat mig in på Försäkringskassan och ansökt om föräldrapenning. Det verkar som att jag har lyckats? Jag har hittills inte stött på några större problem i alla fall, tack och lov.
Förutom problemet med att det känns som att jag kommer hamna på fattighuset då.
Den lilla petitessen.